Mina forskningsområden

För samtliga texter på denna sida gäller copyright © Cajsa S. Lund 2003

Vad är musikarkeologi?
Den som försöker uppspåra, rekonstruera och förklara musik och angränsande ljudhändelser (eventuellt inplacerade i övergripande ljudlandskap) inom såväl förhistoriska som senare tiders samhällen på basis av arkeologiska fynd, kan sägas syssla med musikarkeologi. Som själva benämningen antyder har forskningsgrenen musikarkeologi anknytning till både generell arkeologi och musikvetenskap - i sistnämnda fall främst till deldisciplinerna musiketnologi och musikantropologi.

Min musikarkeologiska forskning har hittills varit fokuserad på Skandinaviens forntida samhällen (ca 10.000 f.Kr - 1050 e.Kr).

Det musikarkeologiska musikbegreppet
Min bärande tanke är att de ljudföreteelser som jag söker inte kan inskränkas till odling av musik i konventionell mening utan också måste omfatta vissa andra slag av utomspråkliga läten och ljudalstring som människor i forntida samhällen avsiktligt kan ha åstadkommit med röst och redskap och nyttjat för olika ändamål.

Forntida ljudredskap
Krukskärvan, plogfåran, flintyxan och andra spår från arbetsprocesser, liksom t ex vissa fortavtryck på förmodade rituella dansplatser, kan alla indirekt vittna om ljudalstrande eller musikbesläktade aktiviteter. Men musikarkeologins huvudkälla utgörs av fynd av intakta eller fragmentariska musikinstrument och andra ljudredskap samt av föremål som man har skäl att förmoda kan ha varit använda, primärt eller sekundärt, till avsiktlig ljudproduktion. En fackterm för sådan forskning är palæoorganologi (organologi = läran om instrumenten).

Etno-musikarkeologi
Vilka olika användningsområden och dito funktioner kan då ljudredskapen tänkas ha haft i forntidens samhällen? Rimliga förslag till svar på frågan kan man erhålla genom att utifrån etnografiskt, etnologiskt och historiskt källmaterial studera hur senare tiders folkgrupper världen över använt/använder sina ljudredskap.

De för min forskning mest intressanta uppslagen till fornmusikens möjliga funktioner finns att hämta inom Norden självt i form av bevarade rester från inhemska folkliga traditioners ljudbruk. Studier av sådana traditioner visar att de typer av folkliga ljudinstrument som använts i samband med t.ex folktro, lockjakt, signalering och barns ljudlekar kan spåras bakåt genom många generationer. Dessa ljudinstrument är dessutom ofta snarlika - eller rentav identiska med - arkeologiskt påträffade föremål.

Den etnologiska kunskapen ger alltså fruktbara uppslag till varför och i vilka sammanhang våra förfäder kan ha åstadkommit olika slags klangprodukter och med vilka typer av ljudredskap. Denna metod - låt oss kalla den etno-musikarkeologi - är väsentlig i min forskning.

"Den gröna musiken"
Bland mängden av arkeologiska föremålstyper utgör specialkonstruerade ljudredskap en relativt liten andel. Detta kan ju betyda att musik och musikangränsande aktiviteter med instrument och andra ljudverktyg spelade liten roll i vår forntid. (Å andra sidan behöver inte ljudredskap vara specialkonstruerade för ljudande ändamål, jämför ovan.) Men sannolikt förhåller det sig så att merparten av forntidens ljudredskap för alltid har gått förlorade, nämligen de som bör ha tillverkats av växtdelar och annat snabbt förgängligt material, t.ex flöjter och pipor av sälg, vass, halm, nötskal, etc. Sådana ljudredskap liksom deras läten och funktioner kallar jag "den gröna musiken". Detta område utgör också ämne för min forskning.


Pågående forskningsprojekt

Stadens ljud speglade i fynd från jorden
Sammanställning och diskussion av fynd av medeltida ljudredskap gjorda vid stadsarkeologiska utgrävningar i Lund, Malmö och Ystad men med utblickar också i övriga Nordeuropa.